Allt och ingenting.
Vart tog dagen vägen? Snart är klockan fyra, och när jag börjar tänka efter vad jag har gjort idag inser jag att det inte är mycket vettiga saker som dyker upp. Lite pluggande, slängt en massa kartonger på tippen och sen handlat en runda. Och ändå har jag varit uppe sedan tio över sex, och inte hunnit med att göra fler vettiga saker. Det får det bli ändraing på tills imorgon. Rastlösheten börjar komma krypande, och jag vet inte riktigt hur länge till jag klarar av att bara gå hemma om dagarna och plugga lite. Nu har det gått exakt en månad sedan jag slutade mitt sommarvikariat, men det känns som en evighet. Jag måste verkligen få ett jobb snart, och komma in i lite bättre rutiner i vardagen. Just nu känns det som om all ork bara är bortblåst, och i vissa fall känner jag bara för att sätta mig i ett hörn och inte bry mig längre. Men än så länge kämpar jag på, i det stora hela. Och någon gång måste det ju lossna, eller hur?!
