42 år kvar till folkpensionen.
Det stämmer! Nu är jag 23 år fyllda, men känner väl ingen direkt skillnad och inte heller så stor panik över att det är just 42 år kvar till folkpensionen. Jag väljer att se det som en otrolig möjlighet, för 42 år är väldigt mycket i jämförelse med 23 år, och jag har hunnit med en hel del under mina levnadsår. Förvänta er inte att jag ska rabbla upp allt här, för det orkar jag inte göra just nu. Men mycket har hunnits med! Det som saknas just nu är väl ett riktigt jobb, men det kommer väl det med så småningom. Det är bara att hålla både ögon och öron öppna, så dyker det upp när man minst anar det. Annars är jag vldigt nöjd med livet just nu. Livet leker, trots de många timmarna som spenderas pendlande mellan Kristianstad och Älmhult.
Har precis haft lite födelsedagsfika här hemma, mycket mysigt! Lite presenter och blommor är aldrig fel! :) Och i helgen blir det mer firande då jag och D ska dra oss mot kusten, hemhem för min del. Två dagar kvar til helgen, skönt. Det är nog till och med att jag kan sluta lite tidigare på fredag, då jag har hunnit jobba undan en hel del på jobbet. Och det känns verkligen jätteskönt!
